Jo, men det är ju bara lite mer än ett år kvar

Det finns dagar man helst raderar helt och hållet. Som denna.

Två stycken 100-poängskurser är snart avklarade och jag har inte lärt mig någonting - eller jo en sak, konditionalis i spanska. Min vikarie i engelska finns inte ord för. Vi fick igår tillbaka våra argumenterande uppsatser och då jag ifrågasatte betyget löd konversationen:
- Det är skitsvårt att sätta betyg.
- Jo, men jag vill gärna veta vad det är som saknas så jag kan försöka förbättra det till nästa gång.
- Språkligt skulle du ju kunna lyfta upp det.
- Men du har ju skrivit "bra språk"?
- Jag tar och läser uppsatsen igen så får jag se.

Senare skriker vikarien över hela klassrummet:
- Johanna, det var illa att du bad mig läsa uppsatsen igen, nu hittar jag massor av fel. Skratt.

För det första bad jag henne inte läsa min uppsats igen, för det andra hade inte resten av klassen behövt höra något och för det tredje tycker ingen om henne och är medvetna om att hon sätter betyg efter en egengjord betygsskala. Hon får gärna klaga på min engelska, hur mycket anti-jantelag det här nu låter som, vet jag om att jag är duktig på engelska i vilket fall som helst. Men när hon väljer att inför hela klassen, dra upp mängder av bara negativ kritik efter att någon som inte är självsäker i egelska har redovisat, då blir jag arg. Hennes uppgift är att lära oss, inte trycka ned och stampa på oss för att bevisa hennes överlägsenhet (som hon förövrigt inte har då hon, trots sin lärartitel, inte är bäst i klassen).

Men sedan går jag ju också i en Bättre skola där ledningen väljer att satsa pengar på esteternas ämnen istället för de teoretiska programmens och där ingen av de kurser jag väljer till individuellt val startas och rektorerna alla väljer att vara oanträffbara.

I den muntraste ton kan blogginlägget avslutas där.

Resumé av vecka

Först och främst vill jag nämna att detta är mitt blogginlägg nr. 100 - vad det säger om mig som person vet jag inte och vill med stor sannolikhet heller inte ta reda på.

Det har gått ett bra tag sedan det senaste bloggandet och en snabb sammanfattning om MUF-aktiviteterna istället för ursäkt kan vara på sin plats.

Distriktsstämma: den planerade kuppningen till förste vice ordförande gjordes av Åke, en post som egentligen inte gör någon skillnad gentemot andra vice men som ändå verkar kunna väcka en del känslor. Själv blev jag distriktets framtida MSU-freak, Johannes tjat om vapenlegalisering ledde till ett knaggligt yttrande och yrkande från mig, min och Piritas motion om "statliga myndigheter och kommersiell television" gick igenom utan minsta motsägelse och dagen blev rätt lyckad.

Nationell kampanjdag med MUF har också genomförts - humöret var väl inte det bästa. Men nog lyckades jag lokalisera den högervänliga skolans vänstergäng hur snabbt som helst - och hamna mitt i det. Och självklart lyckas jag komma in på samtalsämnet Pinocchiostaty när jag sätter mig vid en som läser tidningen.

Förbundsstämma med partiet var inte riktigt som vi tänkt oss. En del partister är inte alltför positivt inställda till MUF.

Stämma, hjärtsvikt för moder och misstänkt kannibalism

Dagen alla väntat på närmar sig.

Morgondagen innebär dumpning av icke älskvärd naturkunskap och välkomnande till MUF Södra Älvsborg distriktsstämma 2007!

Vad finns att vänta? Motioner om allemansfrihet, naturliga rättigheter, officiella distriktslåtar, statliga myndigheter och mycket, mycket mer. (Okej, jag kan till viss del erkänna att en del är rejält synonyma med huvudvärk.) Intriger och förväntningar om vem som får vilken post i presidiet är också på schemat.

Diskret byte av ämne till resumén av dagen:
Spansklektionens största sensation var att Emma hade en önskan om att i konditionalis äta sin mamma. "Min mor skulle vilja äta" blev "Jag skulle vilja äta min mor".

Engelskan gav låten Inatt, inatt på hjärnan.

Efter avslutad skoldag och ihoppackning av skolväska ringde mobilen och innan jag visste ordet av hade Anton fått tag på den. "Jaha, så roligt - kan jag få den nu" men inte, människan svarar. "Ja, det är Anton." Min kära mor berättade sedan att hon trodde jag skaffat mig manligt sällskap och skulle berätta för henne att jag inte kommer hem ikväll. Jag är lite orolig över henne.

Min kväll kan sammanfattas med ett utdrag ur en msn-konversation:
"BibbiButti säger:
OST och ett glas vin
Johanna säger:
naturkunskap och en chokladkaka."

Tänkte följa piparen i spåren och publicera en dagens låt, eller snarare morgondagens låt:

Pet shop boys - Go west

Go west, life is peaceful there

Go west, in the open air

Go west, where the skies are blue

Go west, this is what we're gonna do

Och sedan, mest för att det är så avskräckande det kan bli: http://www.systembolaget.se/SokDrycker/Produkt?VaruNr=1846&Butik=0&SokStrangar=

Ja, Systembolagets sortiment kommer säkert försämras radikalt om Vin och sprit säljs ut.

Illusion av lugn

I all hast,

vädret innebär ett glatt humör och en illusion av en lätt skolväska.

Illusioner är rätt oroväckande när man kommer till insikt över värken i axeln efter dumpad väska. Naturkunskapen är rätt påfrestande men trots det tar jag mig tid att spendera en tid i blogosfären - på samma sätt som piparen. Vi kom för övrigt på det ultimata projektarbetet idag: 100 poäng och timmar spenderade på bloggar. Alla världsproblem löses.

Jo och som uppiggande avslut:
Enligt flertalet källor jag tolkat lagom ingående, verkar avlyssningen skjutas på framtiden, tack!

Vår

En bild säger mer än 1000 ord

två säger lite mer.

I'm just a mortal with potential of a superman

Hur mycket komma-ut-ur-garderoben det nu kan bli, men jag får erkänna att jag för första gången någonsin röstade på ett bidrag i gårdagens final av melodifestivalen. Och för första gången på väldigt länge vann också min favorit. Vilket i sig betyder att det kändes som min röst inte var så radikal som jag önskat. Jag fick bli en mainstreamare, helt enkelt. Radikalt denna omgången skulle Tommy Nilsson vara och det säger sig självt.

Och Måns, nej. Hur mycket ex-muf:are han än är, kunde han inte få min röst.

Avslutningsvis måste jag få motsäga mig själv totalt med Doin' the omoralisk schlagerfestival:



och så finns det de som kan med att påstå att det var bättre förr.

Dag utan överdrivet kvinnligt tänkande

Matteprov avklarat, klocka återigen tickande, bra litteratur till naturkunskapen inhämtad från kultursocialisternas högborg, min poetiska sidas avslöjande samt helskumt telefonsamtal.

Matteprovet behöver inte kommentarer, men det är över nu - och där infann sig optimismen

Klockan har efter en veckas tid hittat tillbaka till min arm och visar inte längre 14.15. Tiden att gå ned till staden togs äntligen och nytt batteri placerades.

Bra litteratur om malignt melanom till mitt naturkunskapsarbete hittades på biblioteket under tiden klockan ordnades. Där upptäckte man för övrigt Nisses och Daniels fotografier på lite lagom skumma motiv, bland andra Daniel gömd bakom sitt eget hår.

Min poetiska sida avslöjades under engelsklektionen med vår mindre pedagogiska vikarie. Trots att det i kapitlet vi jobbar med nu står att vem som helst inte kan leverera poesi när som helst, skulle vi idag skriva en dikt med rim på speciella ställen. Tack, kära lärare. Min dikt blev som följande:

Oh, this stupid poem

and these stupid rhymes

you just can't force 'em

to come in these times.

Jag vet dock inte om min lärare insåg att hon skulle känna sig träffad.

Telefonsamtalet reagerade jag knappt på då det inte längre är "Mexican hat" som gäller, men när rekationerna väl infunnits och "Hej, det är Johanna" hade rabblats fick jag frågan "Heter det 'mätt som en plätt' eller 'lätt som en plätt'?" Mitt svar gavs och upprepades i andra änden av luren. "Jag ringde Johanna, hon är är typ expert på svenska". Jag tog det som en komplimang. Sedan blev jag väl aldrig mer insatt i situtationen än så dock.

Illavarslande dag att vänta

När man börjar skriva "insäkter" istället för "insekter" är det bara att acceptera att kroppen vägrar mer än en sex timmars matte. Prov imorgon och den positiva inställningen har gått förlorad. Det finns vissa stunder då man faktiskt kan överväga en framtid utan Matte C i bagaget.

Morgondagen kommer jag, inte bara på grund av provet, förakta utan även då det ska vara den internationella kvinnodagen, hur lågt kan man sjunka?! "Nej, men jag är ju såpass svag i och med att jag är kvinna, så jag kan behöva en dag under året då jag får upprättelse i detta mansamhälle." Man väljer själv vilken roll man vill ha, vill du vara förtryckt och skylla det på vilket kön du tillhör, så varsågod. Men dra inte ner alla andra i skiten.

Matteprov och kvinnodag, here I come.

"I belive that wealth does not come from government. It comes from the hard work of America's workers, entrepreneurs, and small buisness. I believe government plays an important role in helping those who can't help themselves. Yet we must always remember that when people are hurting, they need a caring person, not goverment bureaucracy."

- George W. Bush

"I am. I think. I will."

- Ayn Ran

Förklädet: återkomsten

Jag vet inte. Nu är det snart slut, jag räknar dagar till ledighet jag inte har. Skola värvat med bokrea är inte alltför uppiggande och optimismen är abstrakt.

I tre dagars tid har jag nu varit till allmän beskådning. Mitt gula förkläde förlänger många människors liv, dock är inte mitt ett utav dem. Jag vet inte varför vi år efter år ska envisas med dessa gula beklädnader. Fallet är följande: de gula skjortorna räcker inte till. För ja, det finns skjortor där "I love bokrea" står på ryggen. Det var när jag efter att maniskt ha mumlat "RMI" (rätt mental inställning) gått ned till Bokia efter skolan i tisdags som jag i den sanna positiva andan jag besitter frågade om det inte fanns fler skjortor. Min boss utbrister lagom förskräckt när hon inser att sådan är verkligheten, men sansar sig, återgår till tankeverksamheten och inser att hon har förkläden. "Ännu bättre".

Nu är inte heller verkligheten bättre än sådan att jag blivit utsedd till årets publikattraktion i Ulricehamn, uppskattningsvis har fem personer varit inne på Bokia och förlängt sina liv under dessa dagar. Och inte är det för att de köpt någon nyttig bok - utan av den anledningen att ett gott skratt förlänger livet. Mitt förkläde gynnar livet. Johanna aka Laurs ansåg att det behövde förevigas.

Idag blev jag även erbjuden att prismärkas - med nedsatt pris.

Så vad har jag mer lyckats med under veckan så här långt:

- Sabba ett tillgodokvitto
- Stänga av en kassa
- Misslyckats tolka en gammal dams oerhört simpla anteckningar
- Räkna fel på 64,50 minus 60,50
- Ta fel på namn och skapa panik i källaren
- Inse att jag pratar alldeles för mycket med mig själv

Hemskt positivt är dock att jag inte låst inne mig själv på toaletten - än.